Vad händer i reningsverket?

Vart tar då det använda vattnet vägen när det rinner ut i avloppet där hemma? Jo, då är det andra ledningar under gator och torg som tar avloppsvattnet till något av våra reningsverk. Nu ska vattnet renas igen.

Mekanisk rening

När vattnet kommer in till reningsverket passerar det först ett galler som har 3 mm stora hål. Skräp som är större än så fastnar. Det är till exempel tops, bindor, tamponger, kondomer och våtservetter. De här sakerna borde inte ha hamnat i avloppet eftersom det är restavfall. Skräpet som fastnar i gallret torkas och skickas sedan till Korstaverket för förbränning.

Spola bara ner kiss, bajs och toalettpapper

Skräp som spolas ner i avloppet kan göra att det blir stopp i ledningarna. Skräpet kan också göra så att pumparna som används stannar. Om det händer kan orenat avloppsvatten behöva släppas ut i naturen under tiden som pumpen lagas, så tänk på att det är bara kiss, bajs och toalettpapper som ska spolas ner.

Vattnet går vidare till ett sandfång

Det som är smått nog att passera gallret går tillsammans med vattnet vidare till ett sandfång. Det är en bassäng där sanden sjunker till botten och kan tas bort från vattnet. Sanden tvättas och skickas till deponi på Blåbergets avfallsanläggning.

I avloppsvattnet finns ett ämne som heter fosfor. Det kommer framförallt från maten vi äter och hamnar i avloppet med kisset och bajset. Fosfor kommer också ner i avloppet med tvättmedel. Man ska därför bara tvätta kläder som verkligen behöver tvättas och se till att man inte använder onödigt mycket tvättmedel. Fosfor vill vi rena bort eftersom det kan ge övergödning som gör att sjöar och vattendrag växer igen.

Kemikalier fungerar som en magnet

Kemisk reningI den kemiska reningen tillsätter vi en kemikalie till vattnet. Kemikalien fungerar som en magnet som drar till sig fosfor, den klumpar då ihop sig med slam och sjunker till botten på bassängen. Där tar vi bort slammet med stora skrapor som går fram och tillbaka. Vattnet går vidare till den biologiska reningen.

Biologisk rening

I den biologiska reningens luftningsbassäng äter bakterier upp det organiska materialet som finns i vattnet. Det kallas för luftningsbassäng för att vi blåser in syre till bakterierna. Om vi inte skulle blåsa in syre skulle bakterierna inte orka äta tillräckligt mycket. Då skulle det bli kvar för mycket organiskt material när vattnet släpps ut i Sundsvallsbukten, vilket kan leda till övergödning.

Tillräckligt rent vatten för att släppa ut igen

Efter en tid i luftningsbassängerna går vattnet till det som kallas för eftersedimentering. Här får den sista smutsen tillsammans med bakterierna sjunka till botten och tas tillbaka till luftningsbassängen för att renas en gång till. Nu är vattnet till 95 procent rent, det är inte tillräckligt rent för oss att dricka men det är tillräckligt rent för att kunna släppas tillbaka till naturen igen.